In memorium: Ivar Engquist

Ivar (höger) diskuterar med en annan medlem som har avlidit, Toby Hillmalm

Vår äldsta medlem Ivar Engquist har gått bort och begravningen ägde rum idag 27 mars. Ivar var min mentor när jag började som biodlare 2004 och jag blev inspirerad av hans nyfikenhet, uppfinningsrikedom och tålamod. Han var en av förgrundsfigurerna när Kalmarbygdens Biodlarförening bildades och bigården på Skälby etablerades. Han ville alltid prova nya metoder och älskade att diskutera biodlingens mysterier. Han blev tvungen att sälja sina bisamhällen för några år sedan men hälsade på i bigården när han kunde. Jag intervjuade honom ett par gånger på den här bloggen och här kommer en intervju från 2009.

När började du med biodling?
Vi hade bi hemma och jag fångade svärmar åt farsan. Det var på 1930-talet och alla hade halmkupor. Sedan dröjde det fram till 1972 innan jag kom igång på riktigt och det var på grund av en svärm som landade utanför skolan där jag arbetade. Jag tog hem svärmen, snickrade ihop en kupa och lånade några ramar av en bekant. Då började jag som aktiv biodlare.

Hur gick det sedan?
Det bästa jag har gjort var att skaffa mig en bipaviljong. Det var under 80-talet och paviljongen hade plats för 15 samhällen. Det var lätt att sköta och jag installerade en hiss för att slippa tunga lyft. Idag har jag bara 2 samhällen kvar i trädgården.

Hur gick det till när föreningen bildades?
För ungefär 35 år sedan blev jag medlem i Kalmar Biodlarförening. Vi var för få medlemmar för att bedriva en verksamhet. Vi började se oss omkring efter närliggande föreningar. Efter 10 år var man överens om att bilda Kalmarbygdens Biodlarförening, där Läckeby, Långasjö och Kalmar ingick. Den nya föreningen bestod av ungefär 50 medlemmar, och alla tre föreningar var representerade i den nya styrelsen.

För att kunna driva verksamhet var vi i behov av intäkter och en samlingsplats. Efter förfrågan hos Kalmar Kommun blev vi anvisade 2 byggnader på Skälby som var i ett bedrövligt skick. Det ena hade varit svinhus och det andra hönshus. Samtliga medlemmar BIDROG med eget eller hoptiggt material och inte minst med arbetskraft. Det ena huset inreddes till bipaviljong med 7 samhällen, skänkta av medlemmar. Dessa samhällen sköttes av 2 medlemmar under 1 biår, nästa år utsågs nya biskötare o.s.v. Det andra huset inreddes till ett slungningsrum och ett klubbrum. Nu hade vi fått igång en verksamhet som gav oss intäkter och en gemensam samlingsplats. Intresset att bedriva verksamheten med ideellt arbete är lika stort idag som när vi startade.

Det roligaste med biodling?
Allt. Bina gör som de vill, inte som jag vill. Man måste alltid vara beredd på nya utmaningar.

Har du ett knep som du kan dela med dig?
Jag får inte många stick trots att jag sköter bina utan skydd. Innan jag går in i ett samhälle sätter jag mina händer framför flustret en stund. Då får bina vänja sig vid min doft. Sedan kan jag öppna samhället. Efter varje samhälle ska man tvätta händerna (gärna med en sprayflaska) för att ta bort doften från det första samhället.

Se även en inspelad videointervju med Ivar från 2017.

Hur påverkas bina av den milda vintern?

Vintern har helt uteblivit i Kalmartrakten och när temperaturen ganska ofta överstiger 10 grader är bina aktiva. Det betyder att vinterfodret tar slut snabbare än normalt och våra samhällen kan väl behöva extra foder inför våren. Ett radioreportage av Sveriges Radio, Mild vinter kan leda till oönskad biverkning, intervjuar biodlare Leo de Geer från Malmö om läget. Han menar att den milda vintern kan betyda att flera samhällen inte klarar vintern på grund av foderbrist och det kan betyda mindre honung framöver.

Lyssna på radioreportaget här.

En extrem sommar på Öland - radioreportage

Den extrema torkan och värmen i somras har gett en dålig honungsskörd hos våra bivänner på Öland, enligt ett radioreportage av P4 Kalmar, Torkan slog hårt mot biodlarna på Öland. I reportaget intervjuas Hans Lundell i Lindby. Han berättar att bina inte fick tillräckligt med nektar mitt i sommaren på grund av hettan och då tvingades Hans att stödfodra dem med förra årets honung. En annan intressant effekt var att drottningen slutade lägga ägg i juli, precis som drottningar gör i Medelhavsländer. Det har Hans aldrig upplevt tidigare. Årets honungsskörd ligger på ungefär hälften av förra årets, i bästa fall.

Lyssna på hela intervjun här.

Torkan hotar många bisamhällen - radioreportage

Torkan drabbar biodlare i hela landet och många tvingas stödfodra sina samhällen. Ett radioreportage av SR P4 Värmland, Biodlare tvingas stödfodra – Bin riskerar att dö, intervjuar biodlaren KG Walldén i Bjurtjärn. Han menar att honungsåret redan är över och det som gäller nu är att rädda sina samhällen. Eftersom det finns en akut foderbrist finns det risk att drottningen slutar lägga ägg och samhället försvagas inför vintern.

- Det här året är extremt. Det har jag aldrig varit med om sedan jag började med bin 1973.

Klicka i nedanstående ruta för att lyssna på reportaget.

Föreningen får internationell uppmärksamhet i YouTube nyhetsmagasin

Efter Världsbidagen för en vecka sedan visade jag ett fint nyhetsprogram på YouTube om bin och biodling, Bees R Funny. Programmet leds av två entusiastiska och duktiga tjejer, Malvie och Yara, som varje vecka berättar om binyheter från hela världen. Efter deras nyhetsvideo visades här, tog de kontakt med mig och tackade för uppmärksamheten och nu i denna veckas program nämns vi med ett par bilder som de tog från denna blogg. Vill du höra det korta inslaget om oss får du rulla fram till ungefär 18 minuter in i sändningen. Men jag rekommenderar att du ser hela filmen som denna vecka innehåller bland annat en intervju med en biodlare i Zimbabwe. Ett fint initiativ som förhoppningsvis väcker uppmärksamhet om binas viktiga roll i miljön.

Underbart med internationella kontakter!

Biodlare behöver faktabaserad kunskap

"Beekeeper Leila" (CC BY-NC-ND 2.0) by MirjamvandenBerg

Många problem inom biodling orsakas av slarv och otillräcklig utbildning hos enskilda biodlare. Därför behöver vi flera utbildningsinsatser över hela landet för se till att alla biodlare har rätt kompetens för att skapa en hållbar biodling. Det menar Eva Forsgren, professor på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i ett radioreportage as SR Vetenskapsradion, Slarviga biodlare kan bidra till bisamhällens död. En ny studie visar att många hobbybiodlare har spår av bakterieinfektioner och varroaangrepp i sina kupor men inte vidtar rätt åtgärder i tid. Även om det finns många kända hot mot våra bin så kan man oftast hantera dessa om man använder rätt metoder i tid. Biodlare som vidareutbildar sig har klart färre förluster, menar Eva.

- De biodlare som de senaste tre åren har tagit del av någon biodlingsrelaterad utbildning har betydligt lägre förluster av sina bisamhällen än andra biodlare.

Främst gäller det att inte tro på vandringshistorier och rykten, men hålla sig till forskningsbaserad fakta. Lyssna på radioreportaget nedan.

Radioprogram om biodlingens utmaningar

Sveriges Radios matprogram Meny har gjort ett bra reportage om biodling, honung och matlagning med ett besök hos Lotta Fabricius Kristansen, Bins betydelse för vår mat – och hoten mot dem. Lotta är känd för sina insatser inom svensk biodling och förra året fick hon Gastronomiska Akademiens diplom för "framstående insatser med att sprida djupgående kunskap om biodling och honung". I intervjun guidar hon runt på sin bigård utanför Stockholm, pratar om de olika utmaningarna som finns inom dagens biodling och bjuder på smakprov på olika sorters honung.

Kylig start till bisäsongen

Det kyliga vädret har inte gett våra bin en bra start på säsongen och en del biodlare blir oroliga för honungsskörden enligt ett radioreportage av SR P4 Kronoberg, Honungsskörden hotad av det kalla vårvädret. I reportaget intervjuas biodlaren Leif Olofsson från Boastad nära Älmhult vars bin inte har varit ute på ganska länge. Utan möjlighet att hämta nektar och pollen själva är bina beroende på stödfodring och det är värt att kontrollera om dina samhällen har tillräckligt med foder just nu.

Säsongen kan nu bli så kort att honungsskörden blir mindre än normalt. En annan risk med den kalla våren är att binas mat tar slut, innan bina kan fylla på förråden.

– Har de mat i bikupan håller de värmen, men tar maten slut dör bina, säger Leif Olofsson.

Lyssna här på radioreportaget.

Intervju med Ivar Engkvist

En av våra äldsta medlemmarna, Ivar Engkvist, har nyligen fyllt 90 år. Ivar var väldigt aktiv när föreningen bildades för över 40 år sedan och framför allt när bigården på Skälby etablerades. I den här korta intervjun berättar Ivar om hur han själv började med biodling, hur Kalmarbygdens Biodlare bildades och hur vi fick ta över bigården på Skälby som tidigare hade varit hönshus och svinstia.

Grattis på födelsedagen och tack för allt arbete Ivar. Vi ses till våren!

Grönsaker och biodling i intervjuprogram från UR

En intervjuprogram av UR från höstens bokmässa i Göteborg, Odling förr och nu, tar upp det växande intresse för olika sorters odling - både grönsaker och bin. Joachim Petterson, författare till den nya boken Bisyssla, berättar om sitt brinnande intresse för biodling och Martin Hollmer pratar varmt om sin passion för surkål.

Ny vice-ordförande, Ann-Charlotte Carlsson

Möt vår nya vice-ordförande.

Lite bakgrund om dig?

Mitt namn är Ann-Charlotte Carlsson men de flesta känner mig som Lotta. Jag bor i Kalmar sen snart 10 år tillbaka och jag är en ganska mångsysslande individ. Jag gillar att skapa och framför allt i textila material. Har alltid en stickning på G. Har skaffat oss (Adam som jag delar vardagen med) en odlingslott och håller på att lära mig om odling och annat som hör till. Sen har jag också ett stort intresse i hälsa och välmående. Det ska liksom vara "gutt att leva" och hur gör man för att det ska bli det?

Bakgrund inom biodling?
Biodlingen är ett nytt och gemensamt intresse för Adam och mig. Lite av en slump, under en promenad på Skälby, upptäckte vi att vi båda var nyfikna på bin. Det ledde till att vi gick kursen "Första året som biodlare" 2014.

Tankar om föreningen och hur den kan utvecklas?
Att föreningen har en föreningsbigård innebär en fantastisk möjlighet. Det öppnar upp för många som kanske inte annars hade kunnat ha egna bin. Likaså att vi har ett slungrum som vi medlemmar kan nyttja och vaxsmältningsmöjligheter. Och inte minst en självklar mötesplats. Men allt kräver skötsel av oss medlemmar och jag upptäckte under mitt första år som bigårdsansvarig, att utan fungerade styrelsemöten, så blir det extremt och onödigt tung arbetat. Och att sen ha en styrelse som inte kommunicerar med medlemmarna, ja det säger sig ju självt att det inte håller. Vi behöver strukturer för både styrelsearbetet och för föreningsarbetet, det får bli prio ett. Sen hoppas jag att Vår föreningsbigård ska kunna vara en bra mötesplats för alla åldrar. Att det ska kännas ok att ta med sig barnen på en föreningsträff, om man vill komma, men inte har barnvakt. Att även om man är så gammal, att man inte fysiskt orkar ha bin längre, så ska det ge något att komma och dricka kaffe och snacka biodling. Och allt där i mellan. Föreningen blir det vi medlemmar, nya som gamla, gör den till.

Vad är det roligaste med biodling?
Det roligaste med biodlingen är dess mångsidighet. Från fascinationen över hur ett samhälle fungerar till vaxsmältning.

Hoppas vi ses i bigården snart!!!

Ny ordförande - Fredrik Thunberg

Kalmarbygdens Biodlare har en ny ordförande, Fredrik Thunberg. Här kommer en kort intervju med honom.

Lite bakgrund om dig?

Jag bor utanför Rockneby på en gård som heter Prästtorp, född och uppvuxen i Förlösa. Jag arbetar som hjälpmedelskonsulent och i grunden är jag leg. sjukgymnast efter tre år i Umeå.

Bakgrund inom biodling?
Min relation till biodling är främst igenom Sven Engman som bor på gatan där jag växte upp. Länge gick jag och tänkte att en dag så ska jag nog skaffa bin, det verkade intressant och binas viktiga roll i naturen ville jag också vara en del av. Men jag tänkte att det där får jag ta tag i sen. Men så en dag såg jag en film som hade budskapet att skjut inte upp saker som du vill göra om det inte är befogat, ta tag i det. Så jag knackade på hos Sven och tänkte be honom berätta lite mer och då visade det sig att han behövde avveckla sin biodling med hänsyn till ålder och därefter gick det fort. Jag flyttade bina i augusti 2014 till min bigård och på den vägen är det.

Tankar om föreningen och hur den kan utvecklas?

Som biodlare har jag mycket kvar att lära och göra men det jag upplever att föreningen behöver är framför allt struktur, erfarna biodlare finns i föreningen och fyller en ovärderlig funktion, jag kan bidra på annat sätt. Jag tycker även att det vore väldigt roligt om kursdeltagarna som går första respektive andra sommaren som biodlare kunde känna att även de är en del i föreningen och delta i
diskussionerna på söndagarna.

Vad är det roligaste med biodling?

Det roligaste med biodling är för mig bina, deras samhälle och funktion. Att dessa små djur har kapaciteten att styra upp så pass många individer och få dem att dra åt samma håll är otroligt fascinerande. Sen upplever jag att naturens växlingar kommer närmre mig när jag tänker på årstidernas växlingar, hur väder och vind spelar in för binas möjligheter.

Lycka till med din nya roll Fredrik och vi ses på bigården till våren!

Inte bara gamla gubbar ...

En tydlig trend inom biodling som vi även märker här i Kalmartrakten är att flera unga kvinnor intresserar sig. Dett tas upp i ett radioreportage av Sveriges Radio P4 Halland, Unga tjejer tar över vid bikuporna, där Lovisa Bengtsson från Kåphult utanför Knäred intervjuas. Hon är nybörjare men har redan bestämt sig att satsa som yrkesbiodlare inom några år. Precis som många nadra yngre biodlare är det inte honungsproduktionen som är mest intressant. Hon vill satsa i stället på pollen som börjar bli väldigt populär i måga länder som hälsoprodukt, i synnerhet bland idrottare, och säljs ganska dyrt.

Lyssna på radioreportaget här.

Bidöden - vad kan vi göra?

Vi utrotar allt fler arter som bidrar till vår matproduktion och sågar av grenen vi sitter på. Det menar Johanna Björklund, docent i miljövetenskap vid Örebro Universitet, i en TV-intervju med
på SVT Tvärsnytt. Läget för pollineringsinsekter som framför allt honungsbiet är riktigt allvarligt och det krävs kraftiga åtgärder för att få naturen i balans igen. Hon menar att det krävs mycket mer forskning inom området men ocks en ny jordbrukspolitik som uppmuntrar lantbrukare att skydda den ekologoiska mångfalden. Vi konsumenter kan bidra också genom att köpa ekologiska och närproducerade produkter.

Svensk honung smakar bättre

Ungefär hälften av all honung som äts i Sverige är importerad. dessutom är det betydligt billigare än den inhemska honungen. Det som importeras har massproducerats för export och även i andra länder har man liknande problem där den lokala småskaliga honungsproduktionen har svårt att konkurrera med indutriell produktion från andra länder.

Här kommer ett reportage av SVT Smålandsnytt om varför vi borde satsa mer på svensk honung. Den intervjuar biodlare Erik Hugander från Gränna om sin biodling och varför vi behöver flera biodlare. Kunderna känner en klar skillnad i smal mellan svensk och importerad honung och åtminstone de som intervjuas i filmen är beredda att betala det högre priset.

Se reportaget Svensk honung bäst (SVT Smålandsnytt 25 maj)

Biminnen med Erik Olsson

Vår ordförande Erik Olsson har många års erfarenhet inom biodling och här kommer några minnen och reflektioner.

Mitt namn är Erik Olsson, en bigubbe, och jag fyllde 50 år i somras. Mina första minnen från bin var från ”solsidan”, som vi kallade husets södra sida där det växte krokus, snödroppar och vintergäck på våren. Hur gammal jag var minns jag inte men jag minns vårsolen och bina som flög i blommorna och kanske fanns ett intresse redan då? Honung köpte vi av två bigubbar i Runtorp, Edvin och Jonte, födda ca 1900. Edvin var bysmed med knotiga händer led av verk och hade lätt för att tappa humöret. Jonte var den beskedligaste och snällaste människan i världen. Det var ljus försommarhonung, lite skum ovanpå och ganska hård, en träkniv riskerade att gå av. Troligen enstegshonung, d.v.s. upptappad när den började bli tjock. Den var god.

!976 köpte min far 4 sveatrågkupor som ställdes upp i trädgården. Det var nog ett impulsköp. Dessa borde fyllas med bin vilket de redan omnämnda bigubbarna kunde ordna. De såg svärmningen som naturlig och kunde snart komma med en svärm som slogs in på kvällen på en skiva utanför flustret. Bina var svarta, kanske en rest från det nordisk biet? Man fick ge rök, vänta lite, försiktigt bryta loss täckbrädorna och sedan jobba på ganska snabbt, efter 5 minuter började de tappa humöret, efter 10 minuter flög de mot slöjan. På somrarna när vi skulle åka bort eller köra hö då svärmade bina, oftast olägligt. ”Bina svärmar” skrek min mor, som var första skötare tillsammans med min äldsta bror. Hon var otäckt högt upp i fruktträden.

Strax kopplades en annan expert in, Henning Modin från Mortorp. Det var ett proffs, född 1910. Han var sågverksarbetare med ett stort naturintresse, han hade en vetenskaplig eller forskarliknande inställning. Helst ville han vara fri som fågeln och hålla på med bina men pengar behöver man ju. Han hade inte tyckte om att vara ”obrottsligt bunden vid en maskin”, som han uttryckte det. Han hade 40 samhällen som mest.

Drottningarna var vingklippta. Frun lade en sten på den kupa som svärmat om han var på jobbet så kunde han ta hand om bina sedan, svärmen flög ju tillbaka. Henning och jag blev vänner, jag var 18 år då och hade tagit över ansvaret för bina (1979). Han pratade och jag lyssnade. Han var bitillsynsman, en uppgift han lämnade över till mig 1982. Till skillnad från de andra två bigubbarna ville han undvika svärmning. Det är en ”katastrof” i bisamhället, sa han. Han höll på med drottningodling och vi åkte till Ingelstorp där länsförbundets avelsdrottningar fanns. Vi larvade om från en serie som hette 381 (ev. 391?), bina drog upp celler och snart hade jag ett antal nya drottningar. Det är som att ”vända en hand” sa Henning, när man bytt drottning. Mycket riktigt, bina blev snälla och biodlingen mycket enklare. Detta var 1983 och jag hade 13 samhällen ungefär.

Sommaren 1986 fick han en hjärtinfarkt och blev inlagd. När jag besökte honom berättade han att han fått morfin och hade analyserat detta. ”-Det var ingen otrevlig upplevelse, snarare angenäm, väggarna och taket liksom gungade”, sedan pratade vi bin som om ingenting hänt. Han dog efter något dygn. Den första tidens aha-upplevelse mattades av men har aldrig släppt. Bina är fantastiska och jag kommer att hålla på med biodling så länge jag lever.

Erik

Bra biår enligt TV4 Karlstad

Följande reportage från TV4 Karlstad innehåller en intervju med biodlaren Yngve Karlsson. Den varma och fuktiga sommaren har gett en bra honungsskörd i Värmland och Yngve har fått cirka 40 kg honung per samhälle.Vi här i sydost kan bara hålla med att biåret 2010 har varit bra trots den stränga vintern.

Biodling i Vitryssland 2

Alla biodlare jag träffade i Minsk sålde ett brett sortiment honung och andra biprodukter. Till vänster står jag bredvid Marina Lisitsa som, tillsammans med sin make Konstantin, driver en bigård med cirka 50 samhällen en bit utanför Minsk. Hon hade flera sorters honung, pollen, bibröd och bivax till salu och berättade entusiastiskt om sin verksamhet. De har mest traditionella trågkupor coh jag fick en signerad bild av henne som syns nedan. Hennes vackra folkdräkt i blått och vitt är typisk för regionen kring Minsk.

En av Marinas trågkupor

Tidningsartikel om paret

Biodling i Vitryssland 1

Jag har nyligen varit på tjänsteresa till Vitrysslands vackra huvudstad Minsk. 3 juli är landets självständighetsdag och då finns det gott om parader, utställningar, festligheter och konsert. I Yanka Kupala Park i centrala Minsk träffade jag några av landets biodlare som hade kommit för att visa upp sina produkter och för att informera om biodling.

Jag träffade Vladimir Kamenkov som är ordförande i landets biodlarförening, Club Belarusian Bees. Han är en mycket entusiastisk och trevlig man som gör bra reklam för branschen. Han har själv 44 års erfarenhet bakom sig och har skrivit 5 böcker och många artiklar. Föreningen grundades 1965 och Vladimir berättade att det finns idag cirka 15 000 aktiva biodlare och cirka 215 000 samhällen i landet. Långt ifrån alla biodlare är medlemmar i föreningen men den har en stark verksamhet och driver biodlingsfrågor nationellt. Det finns 3 kategorier bland biodlare: de som tillhör den offentliga sektorn, privata företagare och sedan hobbybiodlare. Föreningen ordnar utställningar, seminarier, konferenser och utbildningar för sina medlemmar varje år och . Du kan läsa mer om alla aktiviteter på deras webbplats (lätt att översätta med Google Translate).

Precis som i Sverige har de svårt att locka nya unga medlemmar och försöker med olika kampanjer. Varroa finns förstås i landet men enligt Vladimir är det inte ett stort problem idag.

Självständighetsdagen var ju ett utmärkt tillfälle för biodlarna att visa upp sig och jag träffade flera intressanta utställare som jag berättar mer om senare.

Honung som njutningsmedel

  by  blentley 

Sveriges Radio Göteborg P4  sänder Morgonprogrammet vardagar 06.10-09.00. Nyligen sände de ett inslagg om honung, Honung - ett av människans äldsta njutningsmedel, där reportern Lasse Edfast besökte biodlaren Sonja Gustafsson på Tjörn för att upptäcka det vi inte vet om detta klibbiga, söta livsmedel. Det handlar om binas liv, en biodlares liv, honungskulturen i andra länder och om att honung faktiskt inte alltid är honungsgul.

Lyssna på reportaget i fyra avsnitt via programmets hemsida
Del 1 - Honungens olika smaker (4.21)
Del 2 - Ett bis liv och vedermödor (4.08)
Del 3 - Honung i olika länder (3.52)
Del 4 - En biodlares liv och vedermödor (3.57)

Läs även artikeln Så här kan honung sätta guldkant på maten.