En blåsig söndag på Skälby

Diskussion om biavel med ett gammaldags bildspel!

Omväxlande väder idag på bigården med sol, vind och regn. Vi fick möjligheten att prata om avelsverksamhet och frågor kring vilka sorters bin vi vill ha. Erik berättade om sin drottningodling och "sitt område" där alla bisamhällena är kontrollerade, främst avseende humöret. De flesta biodlarna vill ha "snälla" bin, konstaterar han.

I vårt område omkring Kalmar finns främst Buckfastbin, som är ett korsningsbi, ingen egen ras. Genom planerad och kreativ avel har egenskaper från olika raser kombinerats och lett fram till detta bi, som vi har så stor glädje av. Men är det mängden honung som är viktigast för oss? Eller är det temperamentet? Vi vill ju kunna jobba med dem också! Genom att köpa bra drottningar eller odla fram egna blir din biodling roligare med fromma bin som samlar mycket honung.

Medan vi diskuterade satt bina för sig inne i sina kupor på grund av blåsten. Ingen idé att göra några närmare kontroller idag alltså. men tyvärr kan vi konstatera att bistocken är tom igen. Vi får se om vi kan hitta nya spekulanter framöver. 

Några vaktbin satt på flustret men ingen vill flyga

Digitalt seminarium om biavel

"Queen Bee" (CC BY-NC-ND 2.0) by Randy E. Gibson

SBR centralt, med Ann Elgemark i spetsen, driver ett projekt som gäller avel med våra honungsbin. Den 4:e mars hölls ett seminarium i Skövde för Skaraborgs biodlare som sändes via Zoom till samtliga distrikt i landet. Föredragshållare var Berth Thrybom, expert på biavel och Renee Lindell, drottningodlare från Karlskrona.

Målet med dagen är att få fördjupade kunskaper i drottningodling och lära oss hur vi ska tänka och göra när det gäller selektering och testning av drottningar. Med ökad kunskap kan vi skapa lokala samarbeten för att få fram bra bin som är lämpade för de lokala förutsättningarna.

I Kalmar var 26 biodlare samlade på Skälby gård för att ta del av informationen. En bedömning av föredragen efterfrågades och de fick betyget fyra på en femgradig skala, av de närvarande biodlarna från Södra Kalmar läns biodlardistrikt.

Parningsstation på Visingsö - radioreportage

"Visingsö" (CC BY-NC-ND 2.0) by YlvaS

Visingsös isolerade läge i Vättern betyder att ön fungerar som en bra parningsstation för gula Ligusticabin. Ett radioreportage av Sveriges Radio P4 Jönköping berättar om parningsstationen och intervjuar biodlare Lars Forsberg. På ön finns det bara Lugusticabin och biodlare från nästan hela landet kommer dit varje sommar med sina oparade drottningar så att de får para sig med renodlade drönare.

Från midsommar har den lokala biodlarföreningen en utställning om biodling. Har du vägen förbi under sommaren är Visingsö ett självklart resemål!

Lyssna på radioreportaget här.

Biavel för att överleva den arabiska hettan

Bild: A Creelman

Biodling är en stor utmaning i de förenade arabemiraten, i synnerhet när sommartemperaturer överstiger 40 grader. En artikel och TV-reportage från amerikanska CNN, Breeding bees fit for Dubai's heat, beskriver hur en del biodlare försöker avla fram värmetåligare bin och använder specialinsulerade kupor för att håklla ner temperaturen i den stekande sommarsolen. Hittills har man importerat tusentals bisamhällen för pollinering som sedan dör under sommaren. Målet är att ta fram bin som klarar den extrema hettan och skapa en mer hållbar biodling i landet. Artikeln har en bra kort film som visar hur det går till.

Avelsdrottningar till distriktsbigården

För att hålla hög standard på drottningarna i distriktsbigården måste nya tillföras. För att säkra kvalitén så köps dessa från etablerade drottningodlare. I detta fallet kommer drottningarna från Råda Bigårdar utanför Göteborg som har Styrsö som sin parningsstation. Drottningarna är inköpta oparade, de har sedan parats på Erik Olssons rasparningsplats. På denna finns 40 bisamhällen inom en radie på 4 km. Drottningarna är framför allt snälla. Övriga egenskaper som flitiga, svärmtröga och kakfasta är också viktiga egenskaper men dessa har kommit i andra hand i avelsarbetet.

Tillsammans med Hans Werthwein, föreståndare för distriktsbigården, har 4 nya drottningar tillsats. Dessa är tillgängliga för de medlemmar som vill hämta larver till sin drottningodling.

Läs mer på distriktets hemsida.

Text och bild: Erik Olsson

Radioreportage om parningsstationerna i Blekinge

Aspö och Hasslö är viktiga parningsstationer för Buckfastbin och folk kommer från alla delar av Sverige söder om Stockholm för att para sina drottningar med drönare till renrasiga och varroaresistenta drottningar. Ett radioreportage av Sveriges Radio P4 Blekinge intervjuar Jan Evertsson, föreståndare för Hasslö parningsstationen, och besökande biodlare om vikten av parningsstationen.

- Avelsarbetet är syftet med parningsstationerna, att få ett bi med bra egenskaper och som framför allt är motståndskraftigt mot det dödliga varoakvalstret som hotar biodlingen världen över.

En drottning parar sig bara en gång i livet och gärna med flera drönare. Sedan väntar ett liv i kupan där hon lägger upp till 2000 ägg om dagen.

Avelskonferens om varroatolerans

  by David Illig

Svensk Biavel arrangerar en konferens om varroatolerans lördag 11 april kl 10-17 i Skövde kulturhus. Gästtalarna kommer från Arista Bee Research, ett forskningsinstitut i Nederländerna som specialiserar sig på avel av varroaresistenta bin. Forskare Renaud Lavend’Homme kommer att tala om kombinationsavel med VSH-egenskapen och kollega  BartJan Fernout talar om avel av varroaresistenta bin. På eftermiddagen finns det tid för diskussion med forskarna samt redovisningar från flera aktuella projekt i Sverige.

Avgift: 250:-( inkl moms) varav 140:- går till fika och lunch
Anmälan till Lars Naimell senast 7 april. Mail lars@naimell.se Telefon 070-5437998.

Mer information om konferensen.

Drottningodlingsmöte på Ingelstorp

Vi var 15 biodlare som träffades lördag 19 juli på Ingelstorp för ett diskussionsmöte om drottningodling, biavel, varroa och en dela andra frågor. Mötet ordnades av Kalmar Södra Biodlardistrikt och distriktets avelssamordnare Erik Olsson stod för föreläsning och demonstration med hjälp av Hans Werthwein, ansvarig för distriktsbigården. Erik tog oss genom sina metoder för drottningodling och det fanns gott om möjligheter för alla att byta erfarenheter och ställa frågor.

Läs ett längre reportage om mötet på distriktets hemsida med många matnyttiga tips om drottningodling.

Praktisk workshop på Ingelstorp, 19 juli

Välkommen till en praktisk workshop på distriktsbigården vid Ingelstorpsgymnasiet i Smedby lördag 19 juli kl 13.00. Mötet ordnas av Södra Kalmar Biodlardistrikt med syfte att ge praktiska tips och utbildning i flera viktiga områden inom biodling. Du kommer att få lära dig mer om distriktsbigården, drottningodling, biavl, höstavläggare och varroabekämpning med bigårdens samhällen som övningsobjekt. Dessutom kommer det att finnas möjlighet att köpa avläggare och drottningar.

Alla välkomna. Ta med eget fika.

Bidrar biodlingen till bidöden?

 by Don Hankins

Har vi biodlare bidragit till den omtalade bidöden genom intensiv avel och onaturlig manipulering av våra samhällen? Det menar Stefan Breitholtz i en artikel i Fria Tidningen, Biodlingens metoder är en del av problemet. Han ser biodling som onaturlig och rekommenderar att vi låter bina bygga som de vill och att vi slutar avla. Genom att manipulera och avla bort naturligt beteende har vi lyckats försvaga våra bin och resultatet är sjukdom och bidöd.

- Införandet av ramar gjorde det alltför bekvämt att gå in i kuporna. Färdiga vaxmellanväggar hindrar bina att bygga egna vaxkakor där de har kontroll över värme, ventilation och mikrobiologisk inre miljö, det vill säga sitt eget immunförsvar. Återanvänt vax och transporter av drottningar med följebin gjorde att bisjukdomar som yngelröta spred sig. Skadedjur fick fäste med efterföljande virus/bakterieangrepp. Så fort en plåga något så när bemästrats kommer en ny med ökad intensitet. Idag har vi varroa destructor och medföljande virus, dessutom CCD som vetenskapsmännen inte kan förklara eller åtgärda.

Han menar att vi borde återgå till en mer naturlig biodling där vi inte försöker påverka bina. Det betyder att vi får acceptera mycket lägre honungsproduktion men reslutatet kan bli friskare bin.

Biavelskongress i Alvesta

Föreningen svensk buckfastavel och Svensk biavel anordnar en biavelskongress lördag 9 november, 10.00 - 15.00, på Hotell Rådmannen i Alvesta. Avgiften för dagen är endast 300 kr.

Programmet ser ut så här:

09.30 Samling kaffe med fralla
10.00 Hur bekämpningsmedel inom jordbruket påverkar biaveln? Föreläsare Bengt Nilgård, professor i växtekologi
11.00 Genetik och nosema i avelarbetet. Föreläsare Bert Trybom, Barnläkare
12.00 Lunch
13.00 Vidare om biavel och VSH-bi. Bert Trybom
14.00 Nyheter inom avelsföreningarna
14.30 Avelsfrågor - hur går vi vidare?

15.00 Kaffe

Mer information.

Drottningar som parar sig med många drönare ger starkare samhällen

Bild: CC BY-NC-ND Some rights reserved by steveburt1947

Det finns ett starkt samband mellan antalet drönare som en drottning parar sig med och samhällets överlevnadsförmåga. Det visar ny forskning från amerikanska North Carolina State University, Researchers Find Genetic Diversity Key to Survival of Honey Bee Colonies. Genetisk diversitet är nyckeln till framgång för ett bisamhälle och allt hänger på drottningens förmåga att locka till sig drönare. Studien visar att samhällen med drottningar som hade parat sig med minst 7 drönare hade 2,86 gånger bättre överlevnadsförmåga än dem med mindre parningsvilliga drottningar.

Enligt Dr. David Tarpy som ledde forskningsprojektet:

- This study confirms that genetic diversity is enormously important in honey bee populations. And it also offers some guidance to beekeepers about breeding strategies that will help their colonies survive.

Studien: Genetic diversity affects colony survivorship in commercial honey bee colonies
Författare: David R. Tarpy, North Carolina State University; Dennis van Englesdorp, University of Maryland; Jeffery S. Pettis, USDA-ARS Bee Research Laboratory
Publicerad: Juni 2013, Naturwissenschaften

Ingemar Fries på besök

Ingemar Fries

Söndag den 18 mars var det distriktsmöte vid Kolbodagården, söder om Kalmar, och gästföreläsaren var Sveriges främsta expert inom biforskning, Professor Ingemar Fries från Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala. Efter tid för diskussion och inköp av redskap hos Kennerth Fransson fick cirka 50 deltagare från hela distriktet plocka från Kolbodagårdens välsmakande lunchbuffet.

Efter lunch var det dags att lyssna på Ingemar som talade kring temat Bihälsa – hur fungerar sjukdomar i bisamhället?

Han förklarade först att bin är odugliga som individer och fungerar bara som samhälle. Bin tillhör gruppen superorganismer där samhället är viktigare än individen. Sjukdomar i superorganismer har helt olika mönster än hos andra djur.

Det finns tre sätt som honungsbin fortplantar sig:

• Jungfrufödsel (parthenogensis)
• Sexuell fortplantning (drottning med drönare) 
• Superorganismen fortplantar sig genom att dela på sig (svärmning) 

Svärmning är alltså nödvändig för artens överlevnad och biodling komplicerar saker genom att förhindra just svärmning.

Alla sjukdomar som drabbar bin kan överföras via vuxna bin. Det finns två sätt för en patogen att sprida sig: vertikal överföring från generation till generation och horisontell överföring mellan individer inom samma generation. Patogener som sprider sig horisontellt inom t ex ett bisamhälle sprider sig på ett aggressivt/virulent sätt och brukar leda till stor dödlighet medan vertikal spridning inte normallt leder till dödlighet. Felflykt och röveri är de naturligaste metoderna för spridning av horisontella sjukdomar. Sådant förekommer bland vilda bin men inom biodling ser vi mer felflykt och röveri samt överföring via byte av ramar. Horisontell överföring förekommer mest inom biodling med allvarliga konsekvenser medan vilda bin drabbas mer sällan eftersom vertikal överföring sällan leder till dödlighet.

Människans avel av husdjur har reducerat den biologiska variationen med risk för att förlora den naturliga resistensen hos djuret. Genetisk variation är extra viktig för just honungsbiet. Det största problemet är just biodlingen. Vi biodlare väljer de anlag som passar oss i stället för att gynna genetisk variation. Vi vill ju ha särskilda sorter som inte svärmar och är kakfasta men genom att göra det försvagar vi våra bin. Som tur är har vi fortfarande vilda bin. Tambin har mycket mer sjukdomar än vilda.

 Till sist gav Ingemar de viktigaste stegen mot långsiktigt bättre bihälsa:

• Minska horisontell smittspridning mellan samhällen 
• Bevara hög genetisk variation 
• När avel bedrivs, öka binas utrensningsiver 
• Bekämpa varroakvalster (lagom effektivt)

Drottninginseminering

På bimötet den 15 augusit visade Erik Olsson hur det går till att inseminera drottningar. Han hade lånat utrustning från Södra Kalmar Läns distrikt och tog med sig en ung drottning till mötet. Att inseminera drottningar är en viktig del i avelsarbetet. Drottningen stoppas in i ett plaströr och sövs. Under mikroskop kan man sedan inseminera henne med spermier från ett flertal drönare som har klämts. Processen följdes med stort intresse av flera medlemmar även om det var svårt att se exakt vad som hände. Drottningen piggnade till en kort stund efteråt och vi får se nu hur hon blir nästa år.