Forskare hittar binas stoppsignal

Forskare vid universitetet i San Diego i USA har upptäckt hur bin varnar varandra om farliga platser som bör undvikas. Alla vet hur bina dansar för att tala om för sina systrar var det finns nektar men bara nu vet vi hur de signalerar fara. En artikel i Science Daily (Biologist discovers 'stop' signal in honey bee communication) beskriver hur bin från olika samhällen fick konkurrera med varandra om samma foderkälla.

När en grupp dominerade vid foderkällan attackerade de alla rivaler. De besegrade bina återvände till kupan och direkt signalerade fara till sina systrar. De signalerade genom att vibrera sin kropp intensivt under en tiondel av en sekund, oftast huvud mot huvud. Ju större fara desto intensivare signalen. Genom att upprepa denna signal försöker biet att övertala resten av samhället att undvika den farliga foderkällan. Det är väldigt ovanligt att hitta liknande varningsbeteende bland insekter.

Källa: University of California - San Diego (2010, February 11). Biologist discovers 'stop' signal in honey bee communication. ScienceDaily. Retrieved February 26, 2010, from http://www.sciencedaily.com­ /releases/2010/02/100211121800.htm

Bra amerikansk biblogg

Linda's Bees är namnet på en intressant och omfattande blogg om biodling. Linda bor utanför Atlanta, Georgia och har varit biodlare sedan 2006. Hennes blogg har redan cirka 650 poster och är en dagbok om hur hon lär sig bli en bättre biodlare. Det finns gott om bra bilder och hon delar med sig av både framgånger och misslyckanden. Ett utmärkt exempel på vad man kan åstadkomma som entusiastisk nybörjare; både i trädgården och på nätet.

Biodling har potential, menar ledarartikel

Ledarartikeln i denna veckas ATL Lantbrukets Affärstidning, Biodling på väg mot välkommet lyft, skriver om positiva signaler inom branschen på sistone. Ledarskribenten Lars Vernersson skriver:

- Biodling är på väg att bli en näring bland andra på landsbygden, för företagsamma människor som ser möjligheter i yrkesmässig biodling.

Svensk honung är eftertraktad och man ser en viss föryngring bland landets aktiva biodlare. Forskning har visat flera hälsofrämjande egenskaper och med smartare marknadsföring och bredare produktutveckling kan man hålla tillbaka importen.

- Med fler och större biodlare skapas en "ny" näring på landsbygden, till gagn för såväl konsumenter som jordbrukare och fruktodlare, samt förstås för naturen i stort. Det är en välkommen utveckling och man kan önska att den gick snabbare.

Konferens i Uppsala

En mycket intressant konferens anordnas av Svensk Biavel AB i Uppsala 24-25 april. Bland annat kommer följande experter att tala:
Prof. Erling Strandberg från SLU Ultuna talar om husdjursgenetik.
Prof. Marla Spivak från Minnesota University talar om hygieniskt beteende hos bin samt erfarenheter av testmetodik för att mäta graden av varroakvalster.
Prof. Kaspar Bienefeld från Berlin talar om avelsarbete samt sitt arbete med varroatoleranta bin.
Konferenssamordnare är Prof. Ingemar Fries (SLU Ultuna) som också kommer att bidra med nyheter inom biforskning.

Program och mer information finns hos Svenska Biavel.

Västerviks biodlarförening

Våra kollegor i norra Kalmar län, Västerviks Biodlarförening, har också en webbplats som är värt att följa. Föreningen har cirka 30 medlemmar och en egen bigård på Kulbacken vid Västerviks museum. De har dessutom en parningsstation på Gränsö sedan sommaren 2009. Webbplatsen är fortfarande under uppbyggnad. Jag har lagt in dem på länksamlingen i den vänstra kolumnen.

Biet som modell för flygande roboter

En tidigare artikel, Bin landar som helikoptrar, berättade om forskning i hur bin manövrerar och landar på blommor. Inom samma forskningsgrupp finns det forskare vid Lunds Universitet som studerar biets sätt att flyga och navigera för att se om man kan tillämpa samma principer i framtidens självflygande roboter. Man hoppas inom en snar framtid att kunna utveckla små självstyrande robotar som kan, till exempel, övervaka stadstrafik eller leverera små paket. Genom att studera insekters sätt att manövrera i trånga miljöer hopppas de kunna bygga dessa små robotar som klarar sig i storstadsmiljö. Tekniken att bygga robotar som härmar naturen på detta sätt kallas för biomimetik.

Läs artikeln om forskningen, Bin används som robotmodeller (SR Vetenskapsradion). Lyssna gärna på radioreportaget på samma sida.

Apimondia 2009 - alla föredrag nu på nätet

Världens största konferens om biodling och biforskning är den årliga Apimondiakonferensen. Förra årets konferens ägde rum i franska Montpellier och nu finns nästan alla föredrag på en särskild webbplats, Proceedings of Apimondia 2009 i form av bildspel. Bidragen är uppdelade i kategorier ekonomi, biologi, hälsa, pollinering, teknik, apiterapi och biodling som landsbygdsutveckling. Alla bildspel är på engelska.

Bin landar som helikoptrar

Bild: B. Johansson

Forskare vid University of Queensland i Australien har studerat biets förmåga att landa på olika ytor. När det flyger använder biet sina ögon att bedöma avståndet till de närmaste ytorna och anpassar hastigheten därefter.

När det ska landa saktar biet ner och 16mm från målet stannar det upp och svävar som en helikopter. Biet sträcker ut sina bakben och får kontakt med ytan, sedan kan det landa. På ytor som är lodrätta eller värre är proceduren annorlunda. När det svävar använder det sina antenner för att bedöma ytans lutning och sedan sträcker det ut sina framben och greppar tag i ytan. Sedan landar det. Det handlar alltså om olika landningsteknik beroende på ytans lutning. Intressant nog har forskarna upptäckt att bina landar lättast på ytor som lutar 60 grader, som en blomma.

Läs mer på Forskning.no (på norska) eller University of Queensland (på engelska).

Honung skapar flygkaos i USA

En 31-årig landbrukare blev orsaken till ett stort säkerhetspådrag vid flygplatsen Meadow Fields Airport norr om Los Angeles 5 januari. Han hade med sig fem flaskor honung och säkerhetspersonalen misstänkte att flaskorna innehöll sprängämnen. Alla flygningar till och från flygplatsen blev inställda i flera timmar medan personalen undersökte flaskorna. De första testerna tydde på att det handlade just om sprängämnen. Efter flera tester visade sig att mannen bara hade honung med sig.
Läs mer i den danska tidningen Politiken.

Bild: Budi Purwito, stockvault.com

Biodling snart laglig i New York

Bild: B. Johansson

Hittills har det varit olagligt att hålla på med biodling inom New York City. Bin har betraktats som farliga djur på samma nivå som krokodiler och giftormar men en lagändring är på väg enligt en artikel i New York Times, Urban beekeeping set to become legal. Intresset växer i staden för ekologisk grönsaksodling och trädgårdsskötsel och pollineringsbehovet växer förstås. Många ha trotsat lagen och har redan bikupor, till exempel på hustaken, men snart behöver de inte arbeta i smyg.

Bigården inför 2010

Bilder: A. Creelman

2009 är snart ett minne blott och allt är tyst i bigården på Skälby. Temperaturen ligger på cirka -6 men inne i kuporna sitter bina i sina vinterklot och håller varandra varma.
Vi önskar er alla ett gott nytt biår 2010!

Biodling inom amerikansk kriminalvård

En intressant och rörande film om hur biodling används som en del av ett rehabiliteringsprogram för tidigare kriminella i USA. De sköter en bigård som ett sätt att lära sig ta ansvar och hitta mening i sina liv. En man berättar om sitt tidigare liv som gängmedlem med missbruk och våld som vardag och hur biodlingen har gett honom ro och möjligheten att hitta en meningsfull roll i samhället.

The Beekeeper from Christopher Booker on Vimeo.

Mina år som biodlare - Adolf Wogatai

En av våra veteraner i föreningen, Adolf Wogatai, har bestämt sig att lägga ner sin biodlingsverksamhet efter cirka 35 år.

- Jag är född och uppvuxen i södra Österrike och kom till Sverige 1962 som ung. Jag började arbeta inom verkstadsindustrin men sedan blev gymnasielärare 1977 och undervisade 25 år på Lars Kagg skolan i Kalmar. 2005 gick jag i pension.

- I början av 70-talet sökte jag efter en hobby som kunde fängsla mig. Jag började läsa om biodling, gick en kurs och våren därpå skaffade jag mig 2 bisamhällen. Därefter deltog jag i en drottningodlingskurs och då insåg jag att jag hade hittat precis den hobby jag letade efter. Länsskolnämnden i Södermanland uppmärksammade mig så jag fick i uppdrag att hålla en studiedag för mellanstadielärare och berätta om binas liv och biodling samt visa hur praktisk biodling gick till.

- Mitt intresse bara växte och jag började experimentera med diverse redskap. Jag byggde mig bland annat en självvändande slunga med plats för 6 ramar av alla sorter, den byggde jag senare om till en radialslunga som föreningen använder i dag. På 80-talet började jag på allvar jobba för att inseminering av bidrottningar skulle bli verklighet i Kalmar och Småland. På uppdrag av biodlarnas länsförbund höll jag på med föredrag om fördelarna med drönarodling och inseminering av drottningar. Detta inträffade på länsförbundets möten och flera platser i länet. Samtidigt försökte jag först med Kalmarortens biodlarförening och sedan med hjälp av länsförbundet få ihop pengar till utrustningen och 1988 började jag inseminera de första bidrottningarna.

- Sedan 1978 var jag med i SBR:s lista som föredragare i en rad olika ämnen inom biodlingen. Föredragen började på länsförbundets vinterträffar och fortsatt sedan till många platser i Småland, Öland och Blekinge. 2007 på Kapellagården (Öland) ledde och tolkade jag vid ett mycket intressant erfarenhetsutbyte mellan biodlare från Öland–Kalmar och en busslast biodlare från trakten kring Frankfurt med representanter från universitet i Sindelfinger nära Frankfurt med forskning inom biavel.

Julmarknad på Skälby

Bilder: T. Hillmalm

Idag 6 december var det dags för Julmarknaden på Skälby och vi fick plats i värmen, inne det vita huset. Mycket folk, trevlig stämning och lyckad försäljning som resultat. Vi delade upp dagen på två skift; Jenny, Daphne och Alastair tog förmiddagen och Margareta, Bernt och Conny eftermiddagen. Nu kan vi definitivt lägga biåret 2009 till handlingarna.

72 år som biodlare

Sven Engman har varit biodlare sedan 1937. Han har bott hela sitt liv i Lindsdal fast när han var ung hette det Förlösa Stationssamhälle och bestod av bara ett fåtal hus. Han har arbetat som svetslärare i Kalmar och har länge varit aktiv i hembygdsföreningen.

Berätta lite om hur du började med biodling.
Redan som pojke var jag fascinerad av naturen. En sommar fångade jag in ett humlebo från skogen och följde utvecklingen resten av sommaren. Sedan tidigt på sommaren 1937 såg jag en svärm hos en granne och bestämde mig att ta hand om den. Då började jag som biodlare. Men det var inte så lätt. Bina var svåra att sköta och stack gärna. När jag skulle ta min första skörd gick de till anfall. Jag fick springa men de lyckades sticka mig genom byxorna. Jag tror att det blev minst 50-60 stick då.

Under kriget fanns det många biodlare. Man fick extra socker till bina förstås och det fanns förstås en och annan som var mest intresserade av just sockret! Men det kom kontrollanter då och då för att se om man verkligen hade bin.

Hur fick du lära dig?
Alexander Lundgrens böcker var min största inspirationskälla (böcker som Bisamhällets naturliga utveckling, Kupsnickaren m fl). Han skrev om biskötsel månad för månad och jag tycker att hans råd stämmer även idag. En skillnad nu är att vädret har blivit så mycket mildare och man kan inte längre följa Lundgrens tidsschema helt och hållet. Våren kommer nu en månad tidigare.

Hur har du utvecklat din biodling?
Som mest hade jag 33 samhällen. Som tur var hade jag ledigt den största delen av sommaren men det var full sysselsättning. Jag har alltid haft bina på Svea-ramar eftersom jag tycker att måttet är bäst för bina. Jag har bytt från trågkupor till 10-ramars vandringskupor och nu har jag 9 samhällen kvar på en grannes tomt. Min fru var inte så förtjust i bina när jag hade dem i vår egen trädgård.

Jag har väldigt snälla bin och jag tror att det är därför att jag har behandlat dem med stor respekt och på ett så naturligt sätt som möjligt. Bara en onaturlig metod har jag använt under åren och det är Apistan mot varroa. När jag såg kollegor med skyddsglasögon, handskar och overaller som behandlade bina med mysryra, undrade jag varför vi behandlade bina med någonting som var så farlig för oss. Bina flyr ju när de behandlas med myrsyra och jag bestämde mig att inte använda sådana metoder.

Jag tycker att inseminering är helt fel för bin. Vi ska inte manipulera med så små varelser. Bättre att låta dem para sig i naturen och jag har fått väldigt snälla och bra bin den vägen.

Någon tips som du kan dela med dig?
Hålla bina varma under vintern. Bra isolering är ett måste.

Vad är det bästa med biodling?
Det är det bästa sättet att koppla av. Att känna dofterna i bigården, höra surret och observera binas dagliga rutiner är helt underbart. Man blir ett med naturen. Man kan lära sig mycket av bina.

Bild: J. Sundström