72 år som biodlare

Sven Engman har varit biodlare sedan 1937. Han har bott hela sitt liv i Lindsdal fast när han var ung hette det Förlösa Stationssamhälle och bestod av bara ett fåtal hus. Han har arbetat som svetslärare i Kalmar och har länge varit aktiv i hembygdsföreningen.

Berätta lite om hur du började med biodling.
Redan som pojke var jag fascinerad av naturen. En sommar fångade jag in ett humlebo från skogen och följde utvecklingen resten av sommaren. Sedan tidigt på sommaren 1937 såg jag en svärm hos en granne och bestämde mig att ta hand om den. Då började jag som biodlare. Men det var inte så lätt. Bina var svåra att sköta och stack gärna. När jag skulle ta min första skörd gick de till anfall. Jag fick springa men de lyckades sticka mig genom byxorna. Jag tror att det blev minst 50-60 stick då.

Under kriget fanns det många biodlare. Man fick extra socker till bina förstås och det fanns förstås en och annan som var mest intresserade av just sockret! Men det kom kontrollanter då och då för att se om man verkligen hade bin.

Hur fick du lära dig?
Alexander Lundgrens böcker var min största inspirationskälla (böcker som Bisamhällets naturliga utveckling, Kupsnickaren m fl). Han skrev om biskötsel månad för månad och jag tycker att hans råd stämmer även idag. En skillnad nu är att vädret har blivit så mycket mildare och man kan inte längre följa Lundgrens tidsschema helt och hållet. Våren kommer nu en månad tidigare.

Hur har du utvecklat din biodling?
Som mest hade jag 33 samhällen. Som tur var hade jag ledigt den största delen av sommaren men det var full sysselsättning. Jag har alltid haft bina på Svea-ramar eftersom jag tycker att måttet är bäst för bina. Jag har bytt från trågkupor till 10-ramars vandringskupor och nu har jag 9 samhällen kvar på en grannes tomt. Min fru var inte så förtjust i bina när jag hade dem i vår egen trädgård.

Jag har väldigt snälla bin och jag tror att det är därför att jag har behandlat dem med stor respekt och på ett så naturligt sätt som möjligt. Bara en onaturlig metod har jag använt under åren och det är Apistan mot varroa. När jag såg kollegor med skyddsglasögon, handskar och overaller som behandlade bina med mysryra, undrade jag varför vi behandlade bina med någonting som var så farlig för oss. Bina flyr ju när de behandlas med myrsyra och jag bestämde mig att inte använda sådana metoder.

Jag tycker att inseminering är helt fel för bin. Vi ska inte manipulera med så små varelser. Bättre att låta dem para sig i naturen och jag har fått väldigt snälla och bra bin den vägen.

Någon tips som du kan dela med dig?
Hålla bina varma under vintern. Bra isolering är ett måste.

Vad är det bästa med biodling?
Det är det bästa sättet att koppla av. Att känna dofterna i bigården, höra surret och observera binas dagliga rutiner är helt underbart. Man blir ett med naturen. Man kan lära sig mycket av bina.

Bild: J. Sundström