In memorium: Ivar Engquist

Ivar (höger) diskuterar med en annan medlem som har avlidit, Toby Hillmalm

Vår äldsta medlem Ivar Engquist har gått bort och begravningen ägde rum idag 27 mars. Ivar var min mentor när jag började som biodlare 2004 och jag blev inspirerad av hans nyfikenhet, uppfinningsrikedom och tålamod. Han var en av förgrundsfigurerna när Kalmarbygdens Biodlarförening bildades och bigården på Skälby etablerades. Han ville alltid prova nya metoder och älskade att diskutera biodlingens mysterier. Han blev tvungen att sälja sina bisamhällen för några år sedan men hälsade på i bigården när han kunde. Jag intervjuade honom ett par gånger på den här bloggen och här kommer en intervju från 2009.

När började du med biodling?
Vi hade bi hemma och jag fångade svärmar åt farsan. Det var på 1930-talet och alla hade halmkupor. Sedan dröjde det fram till 1972 innan jag kom igång på riktigt och det var på grund av en svärm som landade utanför skolan där jag arbetade. Jag tog hem svärmen, snickrade ihop en kupa och lånade några ramar av en bekant. Då började jag som aktiv biodlare.

Hur gick det sedan?
Det bästa jag har gjort var att skaffa mig en bipaviljong. Det var under 80-talet och paviljongen hade plats för 15 samhällen. Det var lätt att sköta och jag installerade en hiss för att slippa tunga lyft. Idag har jag bara 2 samhällen kvar i trädgården.

Hur gick det till när föreningen bildades?
För ungefär 35 år sedan blev jag medlem i Kalmar Biodlarförening. Vi var för få medlemmar för att bedriva en verksamhet. Vi började se oss omkring efter närliggande föreningar. Efter 10 år var man överens om att bilda Kalmarbygdens Biodlarförening, där Läckeby, Långasjö och Kalmar ingick. Den nya föreningen bestod av ungefär 50 medlemmar, och alla tre föreningar var representerade i den nya styrelsen.

För att kunna driva verksamhet var vi i behov av intäkter och en samlingsplats. Efter förfrågan hos Kalmar Kommun blev vi anvisade 2 byggnader på Skälby som var i ett bedrövligt skick. Det ena hade varit svinhus och det andra hönshus. Samtliga medlemmar BIDROG med eget eller hoptiggt material och inte minst med arbetskraft. Det ena huset inreddes till bipaviljong med 7 samhällen, skänkta av medlemmar. Dessa samhällen sköttes av 2 medlemmar under 1 biår, nästa år utsågs nya biskötare o.s.v. Det andra huset inreddes till ett slungningsrum och ett klubbrum. Nu hade vi fått igång en verksamhet som gav oss intäkter och en gemensam samlingsplats. Intresset att bedriva verksamheten med ideellt arbete är lika stort idag som när vi startade.

Det roligaste med biodling?
Allt. Bina gör som de vill, inte som jag vill. Man måste alltid vara beredd på nya utmaningar.

Har du ett knep som du kan dela med dig?
Jag får inte många stick trots att jag sköter bina utan skydd. Innan jag går in i ett samhälle sätter jag mina händer framför flustret en stund. Då får bina vänja sig vid min doft. Sedan kan jag öppna samhället. Efter varje samhälle ska man tvätta händerna (gärna med en sprayflaska) för att ta bort doften från det första samhället.

Se även en inspelad videointervju med Ivar från 2017.