Bigården inför 2010

Bilder: A. Creelman

2009 är snart ett minne blott och allt är tyst i bigården på Skälby. Temperaturen ligger på cirka -6 men inne i kuporna sitter bina i sina vinterklot och håller varandra varma.
Vi önskar er alla ett gott nytt biår 2010!

Biodling inom amerikansk kriminalvård

En intressant och rörande film om hur biodling används som en del av ett rehabiliteringsprogram för tidigare kriminella i USA. De sköter en bigård som ett sätt att lära sig ta ansvar och hitta mening i sina liv. En man berättar om sitt tidigare liv som gängmedlem med missbruk och våld som vardag och hur biodlingen har gett honom ro och möjligheten att hitta en meningsfull roll i samhället.

The Beekeeper from Christopher Booker on Vimeo.

Mina år som biodlare - Adolf Wogatai

En av våra veteraner i föreningen, Adolf Wogatai, har bestämt sig att lägga ner sin biodlingsverksamhet efter cirka 35 år.

- Jag är född och uppvuxen i södra Österrike och kom till Sverige 1962 som ung. Jag började arbeta inom verkstadsindustrin men sedan blev gymnasielärare 1977 och undervisade 25 år på Lars Kagg skolan i Kalmar. 2005 gick jag i pension.

- I början av 70-talet sökte jag efter en hobby som kunde fängsla mig. Jag började läsa om biodling, gick en kurs och våren därpå skaffade jag mig 2 bisamhällen. Därefter deltog jag i en drottningodlingskurs och då insåg jag att jag hade hittat precis den hobby jag letade efter. Länsskolnämnden i Södermanland uppmärksammade mig så jag fick i uppdrag att hålla en studiedag för mellanstadielärare och berätta om binas liv och biodling samt visa hur praktisk biodling gick till.

- Mitt intresse bara växte och jag började experimentera med diverse redskap. Jag byggde mig bland annat en självvändande slunga med plats för 6 ramar av alla sorter, den byggde jag senare om till en radialslunga som föreningen använder i dag. På 80-talet började jag på allvar jobba för att inseminering av bidrottningar skulle bli verklighet i Kalmar och Småland. På uppdrag av biodlarnas länsförbund höll jag på med föredrag om fördelarna med drönarodling och inseminering av drottningar. Detta inträffade på länsförbundets möten och flera platser i länet. Samtidigt försökte jag först med Kalmarortens biodlarförening och sedan med hjälp av länsförbundet få ihop pengar till utrustningen och 1988 började jag inseminera de första bidrottningarna.

- Sedan 1978 var jag med i SBR:s lista som föredragare i en rad olika ämnen inom biodlingen. Föredragen började på länsförbundets vinterträffar och fortsatt sedan till många platser i Småland, Öland och Blekinge. 2007 på Kapellagården (Öland) ledde och tolkade jag vid ett mycket intressant erfarenhetsutbyte mellan biodlare från Öland–Kalmar och en busslast biodlare från trakten kring Frankfurt med representanter från universitet i Sindelfinger nära Frankfurt med forskning inom biavel.

Julmarknad på Skälby

Bilder: T. Hillmalm

Idag 6 december var det dags för Julmarknaden på Skälby och vi fick plats i värmen, inne det vita huset. Mycket folk, trevlig stämning och lyckad försäljning som resultat. Vi delade upp dagen på två skift; Jenny, Daphne och Alastair tog förmiddagen och Margareta, Bernt och Conny eftermiddagen. Nu kan vi definitivt lägga biåret 2009 till handlingarna.

72 år som biodlare

Sven Engman har varit biodlare sedan 1937. Han har bott hela sitt liv i Lindsdal fast när han var ung hette det Förlösa Stationssamhälle och bestod av bara ett fåtal hus. Han har arbetat som svetslärare i Kalmar och har länge varit aktiv i hembygdsföreningen.

Berätta lite om hur du började med biodling.
Redan som pojke var jag fascinerad av naturen. En sommar fångade jag in ett humlebo från skogen och följde utvecklingen resten av sommaren. Sedan tidigt på sommaren 1937 såg jag en svärm hos en granne och bestämde mig att ta hand om den. Då började jag som biodlare. Men det var inte så lätt. Bina var svåra att sköta och stack gärna. När jag skulle ta min första skörd gick de till anfall. Jag fick springa men de lyckades sticka mig genom byxorna. Jag tror att det blev minst 50-60 stick då.

Under kriget fanns det många biodlare. Man fick extra socker till bina förstås och det fanns förstås en och annan som var mest intresserade av just sockret! Men det kom kontrollanter då och då för att se om man verkligen hade bin.

Hur fick du lära dig?
Alexander Lundgrens böcker var min största inspirationskälla (böcker som Bisamhällets naturliga utveckling, Kupsnickaren m fl). Han skrev om biskötsel månad för månad och jag tycker att hans råd stämmer även idag. En skillnad nu är att vädret har blivit så mycket mildare och man kan inte längre följa Lundgrens tidsschema helt och hållet. Våren kommer nu en månad tidigare.

Hur har du utvecklat din biodling?
Som mest hade jag 33 samhällen. Som tur var hade jag ledigt den största delen av sommaren men det var full sysselsättning. Jag har alltid haft bina på Svea-ramar eftersom jag tycker att måttet är bäst för bina. Jag har bytt från trågkupor till 10-ramars vandringskupor och nu har jag 9 samhällen kvar på en grannes tomt. Min fru var inte så förtjust i bina när jag hade dem i vår egen trädgård.

Jag har väldigt snälla bin och jag tror att det är därför att jag har behandlat dem med stor respekt och på ett så naturligt sätt som möjligt. Bara en onaturlig metod har jag använt under åren och det är Apistan mot varroa. När jag såg kollegor med skyddsglasögon, handskar och overaller som behandlade bina med mysryra, undrade jag varför vi behandlade bina med någonting som var så farlig för oss. Bina flyr ju när de behandlas med myrsyra och jag bestämde mig att inte använda sådana metoder.

Jag tycker att inseminering är helt fel för bin. Vi ska inte manipulera med så små varelser. Bättre att låta dem para sig i naturen och jag har fått väldigt snälla och bra bin den vägen.

Någon tips som du kan dela med dig?
Hålla bina varma under vintern. Bra isolering är ett måste.

Vad är det bästa med biodling?
Det är det bästa sättet att koppla av. Att känna dofterna i bigården, höra surret och observera binas dagliga rutiner är helt underbart. Man blir ett med naturen. Man kan lära sig mycket av bina.

Bild: J. Sundström